My life this far...

Usch, vill knappt ens summera nu... Den här veckan har varit riktigt dålig -träningsmässigt. Det beror mest på att tevligt sällskap har prioriterats och att jag har känt mig ganska fysiskt sliten och inte har råd att blir sjuk. Tog en helt ledig dag i måndags, dels pga att jag kände mig lite krasslig och dels pga en fin dejt. Lördagen blev också seg men då hade jag verkligen inte orkat träna.

MÅNDAG: Promenad, 60 min
TISDAG: Löpning, 8 km
ONSDAG: Latin Moves, 60 min  II  Body Pump, 60 min
TORSDAG: Löpning, 7 km  II  Core, 35 min  II  Step up, 70 min
FREDAG: Parkour + Löpning, 120 min
LÖRDAG: Power Walk, 50 min
SÖNDAG: Body Pump, 60 min  II  Body Balance, 60 min

Veckans bästa: Det här är nog den sämsta träningsveckan för min del sedan september! Men på ett sätt känns det rätt skönt. Framförallt skönt att kunna skippa träning och inte ha någon särskild ångest över det. Jag har ju varit lite besatt... :) Dessutom har jag unnat mig lite godis och sånt, vilket förut skulle ha varit en katastrof, ändå känner jag mig varken fetare eller på något vis annorlunda. Konstigt att man känner sig lite crazy-slapp när man ändå tittar på veckan. Jag är alltså nöjd!

Dessutom har det varit kul, jag har tydligen visat upp bra sidor, för på gymmet har de frågat om jag har lust att köra en Body Balance-klass och något dansinspirerat pass nästa termin! Vore på ett sätt kul att instruera igen, speciellt som just dessa är mina favoritklasser, men samtidigt kan det vara svårt att kombinera med mina oregelbundna arbetstider och bristande förmåga att begränsa mig själv! Vi får se... Jag ska tänka på saken. Parkour är också något som var en angenäm bekantskap, men det förtjänar nog ett helt eget inlägg!

Den här veckan tänkte jag vara lite mer disciplinerad och köra som "vanligt". Dessutom är det tjejkväll i Farstahallen på onsdag! Ska släpa med mig favoritkusinen Mimi och vi ska bla köra Body Jam... Som jag har längtat!

Man måste ju bara älska den fantastiska vintern som kom! Egentligen är jag inget fan av snö och kyla och sånt elände men i år passar det utmärkt. Jag känner mig så himla mysig och dessa förhållanden utgör en perfekt kuliss för det. Världen känns så vänlig, inbäddad och trygg när ett vitt täcke ligger överallt, jag får sån lust att bara sjunka ner i snön och ligga så länge. Titta upp i himlen, förhoppningsvis på några stjärnor och beundra den vackra världen.

Fy sjutton vad jag längtar efter allt tjafsigt mys man kan hitta på när världen är vit. Långa snöpromenader, hålla hand i vantar, snöbollskrig, änglar, sopsäcksåkning med rödvin och skratt, röda kinder, tända ljus och öppna spisen, hett te... Vilket trams va? :) Klyschigt som fan... But a little pretention has never hurt anyone!

Anyway, sjukt trevligt trams. Vem är på? Neighbour Tyson, are you in? All in?



Livet är allt ganska fint...

Jag kände dig så jävla nära... Alltför nära. Och nu längtar jag nästan ihjäl mig! Som att hålla flaskan under näsan på en alkoholist, vifta med godispåsen framför sockerslaven... Jag kunde nästan höra din röst. Men du försvann, det gick inte! Hur jag än försökte försvann du längre och längre bort... Anna, jag längtar efter dig.

Satans jävla skit-MP3-spelare!!! Varför gick det inte att rippa Separation road? Abstinensen har blommat ut i full prakt och jag biter ner mina naglar. Jag var så nära att få lyssna på dig... Buhuu!

Kärt barn har många namn heter det ju... Och det käraste barnet ska ha flest namn! Myrna är så vackert och så du, Cap är skitbra, Pyttan är ännu bättre men ta mig fan att inte Tyson är bäst! Det är inte alla som har en egen vakthund i människoskepnad... Med en högerklocka vass som satan.

Vi tackar Pontus för inspirationen... Skål för det!



Fast vi ger väl inte upp än, jag och Revina...

Musiken jag har lyssnat på idag har minst sagt varit blandat kompott. Den röda tråden är att alla är män! De kan ju trots allt vara bra att ha ibland... Har valsat runt mellan The Ark, Fred Åström och Gentleman. Alla mysiga och goa!

Helt allvarligt, skulle inte ni vilja ha en egen Gentleman eller Ola Salo att hänga med hemma? Ola vill jag gifta mig med för han verkar vara världens sötaste (dessutom världens vackraste man!) och Gentleman vill jag bara krama på! Iförd det vita linnet och blåjeansen och givetvis med en skön mössa på skallen borde det vara en ren omöjlighet att motstå honom... Och hans rörelsemönster är mer pepp än vad som helst, vad kan få en glad och sprudlande om inte det? Fred är ganska död, men han var mysig han med! Hans råhärliga, utpräglade stockholmsdialekt ger mig verkligen en underbar, lite vemodig, nostalgi. Min favorit-Fred är för tillfället Åkare Lundgrens begravning, den borde ni lyssna på!



Dagens bästa killar!


Me wants them in me home!

-"Liv, jag är så glad att det är du som är här i natt. Jag känner mig så trygg då."

Fick jag just höra av en patient som jag har haft väldigt mycket kontakt med de senaste veckorna. Förstår ni? Herregud, säger jag bara... Är det konstigt att tårarna nästan rinner? Det måste vara den bästa lönen man kan få för sitt jobb! Åt helvete med sjukhusdirektörer, fackförbund och löneförhandlingar. Det här är vad som betyder något.

Det känns fantastiskt! Alldeles jävla underbart. Jag gör alltså skillnad...

Hello Saferide - Loneliness Is Better When You´re Not Alone

What would you say if I asked of you
out of loneliness, out of loneliness
What would you say if I asked of you
out of loneliness, out of loneliness
Could I be with you
Can I be with you

It's warm inside the night club
Your face is lit up by a disco light
I don't want to go home alone, not tonight
I have a picture of a man who used to sit in that chair
I will go anywhere
Just as long as I'm with someone
You will do, just take me home for tea

If I told you my stories and sang you my songs
Would you laugh at me
Would you pity me
What would you say if I asked of you
Not out of accident, out of loneliness
Would you shelter me
Will you shelter me

I will be gone when you wake up
No embarassing breakfasts, I swear
And don't you look for me, because I could be anywhere
In someone else's house
In someone else's arms
With someone else to warm the pain away

What can I ask of you
What would you want from me
What would you say if I just fell asleep


LYSSNA!
http://www.youtube.com/watch?v=ybYhSwG3nN0



Annika Norlin

Det blir en snabb summering... Har varit rätt dålig den här veckan :(

MÅNDAG: Löpning 5 km  II  Pilates, 60 min  II  Body Pump, 60 min
TISDAG: Löpning 5 km  II  Salsa Fusion, 90 min  II  Jazz, 90 min
ONSDAG: Pilates, 60 min  II  Body Pump, 90 min
TORSDAG: Löpning 8 km
FREDAG: Promenad, 60 min
LÖRDAG: Löpning 8 km
SÖNDAG: Body Pump, 60 min  II  Body Balance, 60 min

Veckans bästa: Är allmänt rätt missnöjd med denna veckas träning. Torsdag-fredag-lördag var en katastrof! Men det är uppoffringar man får göra... Firade ju Myrna i torsdags och det var helt klart värt det. Det bästa var nog jazzen i tisdags! Stretchingen går bättre och bättre, kan nästan göra grand battement anständigt igen. Satte även ett par helt okej axel-hopp på diagonalen, dessutom gjorde vi en fruktansvärt rolig parkoreografi. Kanske inte den mest intensiva träningen men att ligga i en hög på golvet och skratta är nog så bra på sitt sätt! Jag och Frida kämpade på i vår modell/casual guy-duo, ser fram emot fortsättningen på tisdag! Det var också välbehövligt att få lite Annette igen efter två veckors uppehåll. Good to be back!

Denna vecka tänker jag bättre mig lite... Vi får se!



Så här kul kan man ha när man festar! :) Det tar sig!

Har du svårt att uppskatta tiden med dig djälv? Personligen har jag nästan aldrig tråkigt när jag är ensam men det där varierar ju väldigt mycket mellan olika människor. Sedan har vi ju olika behov av hur mycket egen tid man behöver. Vissa blir tydligen otroligt rastlösa och leda om de är ensamma för mycket. Givetvis kan även jag känna mig uttråkad i enbart mitt eget sällskap, men inte särskilt ofta! Om det beror på att jag helt enkelt trivs förträffligt med mig själv, har svårt att komma överens med andra eller om jag helt enkelt har bra metoder att hantera "ensamtid" är avancerat, och känns lite överflödigt, att analysera. Faktum kvarstår att jag oftare kan tycka att det är tråkigare att vara i sällskap än att vara helt själv. Vilket kanske inte är helt sunt...

Hur som helst tänkte jag försöka analysera lite vad jag gör med min tid för att inte uppleva tristess. Jag gör det i tips-form. Vad kan du göra när du känner dig ensam, uttråkad eller bara allmänt jävla trött på ditt eget sällskap? Eller vad kan du göra för att kanske uppskatta ditt eget sällskap lite mer... Detta är både saker som jag gör och kan tänka mig att försöka göra mer:

-Läs! En bra roman, en tidning, ett lexikon... Framförallt lexikon är underskattade om du tycker om att lära dig saker! Det är bara att gräva fram något gammalt uppslagsverk och slå upp något på måfå som du bestämmer dig för att lära dig mer om. Kul och du lär dig något som du inte skulle ha gjort annars...

-Lös korsord eller sudoku! Bra hjärngympa och även här lär du dig något. Man kan alltid hotta upp det lite genom att ta tid eller på något annat sätt "mäta" resultatet. För mig som är extremt tävlingsinriktad är det en höjdare!

-Laga en god middag! Till dig själv, ät det själv! Duka lite snyggt, ta ett kort på det, drick något gott till och uppskatta vilken fantastisk kock du är. Nya recept är jättebra att testa på sig själv först så slipper andra utsättas för risken... :)

-Uträtta tråkigheter! Såsom att städa, dammsuga, tvätta, organisera ditt hem, diska... Ja, ni vet. Och medan du gör det drar du på fantastisk, glad musik på alldeles för hög volym! Nu kan du sjunga med och dansa runt där du bor helt ohämmat. Det är kul, det är praktiskt och du får saker uträttade.  

-Lyssna på musik! Arg, ledsen, glad, rolig, konstig, jobbig, tung... Njut av att det finns människor som lyckas förmedla sådana saker. Sjung med, gråt, dans, skratta, mima, lek show... Övriga kommentarer är överflödiga! Music above all!

-Vårda dig själv! Ta en lååång dusch, eller ett bad. Jag har inget badkar men brukar köra en variant som jag kallar "sittduschen", sätter mig helt sonika ner i duschen och faller i någon form av koma... Det är skönt att slippa stå! Tvätta håret, packa in, peela dig. Ha produkter som luktar gott. Efteråt sveper du in dig i favorithandduken och kör lite mini-spa med krämer och masker och annat krafs... Man känner sig som ny efteråt!

-Gå ut och gå/jogga! Du kan ta en myspromenad i ditt närområde, försök att upptäcka nya stigar/vägar/strövturer och upplev grannskapet på ett nytt, mer medvetet sätt. Se dig omkring och ta in det du ser. Vill du har mer action kan du dra på dig joggingkläder och ge dig ut på en tur, försök även här att springa nya vägar alternativt vända på rundan och springa från "fel" håll. Se för sjutton till att ha bra musik i öronen så flyger du fram! Själv brukar jag låtsas att jag springer något tävlingslopp och hör kommentatorerna; "Oj, oj, oj! Vannefors flyger fram! Och kolla tiden! Hon är på väg mot ett nytt rekooooord!!! Vi bevittnar i detta ögonblick ett stycke idrotthistoria!!" Kan ni inte höra dem? Töntigt värre men nog fan får man fart under sulorna...

-Dagdröm! Alldeles för underskattat... Jag kan ägna timmar åt att försjunka i fantasier, scenarier och sagor. Det är lovely och förmodligen lär man sig något om sig själv och vad man vill som man kan ta med sig tillbaka till verkligheten.

-Iaktta människor! Åk in till stan, åk till något fält där folk rastar sina hundar, en park, en badplats, bussen... You name it! Känn dig som en spion eller hemlig agent som observerar utan att någon vet om det. Tänk att du vet något som de inte vet. Det här behöver inte vara creepy... :P Uppskatta att människor finns och se vad som händer, förundras över relationer. Se mammor/pappor med sina barn, två 80-åriga vänninor, stressade affärskollegor, viskande väninnor... Känn dig inte utanför utan försök att inse hur mycket vi människor har gemensamt och att du är en del av allt det!

-Lyxa till det! Med vad du vill. Bara det är något som du tycker riktigt mycket om! Kan vara något gott, en liten present, en kopp te, en öppen eld... Gå på museum, bio, seminarier, konserter... Gör det ensam, det kan verka läskigt innan om man inte har gjort det tidigare men är en ruggig kick! Gör något bra och gör det för att du vill det och för att du förtjänar det.

-Gör något konstigt! Sparar min favorit till sist! Att göra tokigheter är så otroligt uppiggande. Det kan vara vad som helst! Gå ut naken, gör en iskana, klättra i träd, ha på dig något opassande... Bara något som är oväntat och får reaktioner och rör om lite. Hjälp mig att komma på saker!


För er som orkade ta er till botten var detta bara några funderingar... En sak till, vad du än gör så försök att göra det på ett medvetet sätt. Försök att tänka att livet är något som hela tiden pågår, något du inte kan sätta på paus. Och det är inte bara en väntan på att en bättre tid ska komma. Jag försöker att vara med så mycket som möjligt, även i de "små" stunderna. Njut av att du är en tänkande människa som kan vara medveten om alla dessa saker och i och med det får så oändligt många möjligheter.

Livet är Här. Nu. Alltid. Det är odiskutabelt.



DU är en liten men viktig del av allt!


Om ni har andra saker än jag som ni gör, vilket ni har, och känner för att dela med er så gör det! Jättegärna! Vore så intressant att få höra hur andra tänker och tacklar livet!

Ta hand om er!


//L

Finns det någon annan som känner att Vänner-gänget ibland slår verklighetens umgängesmöjligheter? Eller varför inte oftast? Egentligen finns det väl roligare humorprogram att se, även om jag tycker Vänner är skitkul, och vännerna och deras gruppdynamik kanske inte är den trovärdigaste, men det är så bra! Och tragiskt nog kanske det närmaste något jag har kunnat kalla trygghet.

Det kan inte ha undgått er att jag har en högst skeptisk inställning till världen och människorna, vilken (om den analyseras noga) kanske inte är så ogrundad. Missräkningar, besvikelser, bråk och annat skit är ju något vi lever med varje dag. Av varierande betydelse, men ändå. Jag som har en förmåga att vandra i utkanterna av det svartvita spektrat och i ytterligheternas land har mycket svårt att tro att något skulle vara konstant och beständigt. En inte alltför uppmuntrande inställning att gå runt med... Och som förmodligen bidrar till att jag är kan upplevas som en riktig surfitta ibland.

Såå, vad gör man då när man inte litar på något annat i världen? Jo! Lär er nu... Då sätter man på ett avsnitt Vänner! Och njuter av att i The Village, New York, Fantasin, finns det ett gäng människor som ALDRIG förändras. De är 6 vänner och de umgås och har mysigt, skrattar, gråter, slöar, bråkar, bakar, reser, festar, tråkar, peppar... I vått och torrt, stort och litet. Dessutom är de 6 individer så olika som du kan tänka dig, du kan känna igen en bit av dig själv eller vilken given person som helst hos någon av dessa, eftersom alla levande har någon egenskap som kan återfinnas hos någon av Vänner-karaktärerna. Låter det troligt? Att dessa människor lever i perfekt symbios... Inte? Låtsas då!

De finns nämligen där... Oavsett vad du gör, tänker, känner, tycker, tror... Och de lämnar dig aldrig! DU kan få den stora äran att följa dem i 10 år, 10 hela säsonger. Utan att något egentligen förändras. Du får skratta och känna igen dig. Känna igen dem. Dina Vänner...

"The One With The Halloween Party" -ett av mina absoluta favoritavsnitt


Har ni någon Vänner-favvis? Vilket? Eller vem? 

Tittar ni inte på Vänner (oförståeligt...) har ni säkert något annat, vilken liten sak som helst, som ni upprepar, som ett mantra eller en helig rit. Som får er att känna er lite bättre förankrade, lite lugnare och tryggare, lite mindre ensamma. Något som ni finner tröst och någon form av harmoni i. Antingen när tillvaron förefaller rörig eller bara för att ha en lugn och skön stund. Detta kan vara värt att fundera över. Vad just Du har för till synes obetydliga fixeringar men som egentligen har ett högre syfte. Bara för att vara lite jobbig...

Ibland saknar jag verkligen när vi satt ihop du och jag. Jag har nog aldrig haft en sån sitta-ihop-bästis... Vi gjorde så jäkla mycket knäppa grejer, sådant som verkligen får en att känna att man lever. Inte mådde vi alltid bra och halv-desperata var vi, men fan vad kul vi hade gumman! Och lätt att vi hade de bästa festerna! Vad fan slår Halloween 1 och 2 och Springbreak... Och Hultsfred! Blev bara fruktansvärt sentimental helt plötsligt och vill titta tillbaka! Snodde ett gäng bilder från Emilies kamera för att nostalgisera (vi säger att det är ett ord!) lite...


Rondellhunden Cora:




Otaliga kvällar på Värdsan eller skabbiga hemmafester i Trånkan:




Halloween 1 och 2:




Springbreak:




Hultsfred:





Moments:




Definitivt en av de mest galna och händelserika perioderna i mitt liv! Nu är allt annorlunda men jag saknar dig min Emmie! Snacka om att vi levde!



Vackra färgstarka snacksaliga Emmie! Tack...

Gud vad jag känner mig inspirerad! Och frustrerad... Jobbmässigt alltså. Jag har inte så mycket annat än jobb och träning att engagera mig i, eller snarare jag väljer bort det andra. För det orkar jag bara inte... Känslomässigt engagemang tar för mycket på krafterna.

Hur som helst är jag oftast vansinnigt trött på att jobba natt. Den fasta nattstyrkan på mitt jobb består av 10 personer och jag är en av dem... Och ibland känns det som om jag är den enda som faktiskt vill arbeta! Jag är så trött på en viss kommentar som nu börjar kännas mer som standard; "det kan väl dagen göra..."  What the fuck?! Ska vi inte göra någonting eller? Okej att det är slitigt på ett helt annat sätt att jobba natt, det är bara det att det känns som om många av mina nattkollegor har valt just nattjänst för att de vill sova på jobbet. Och det vill inte jag! Och nu är jag trött på det här!

Som tur är börjar jag ett nytt treskiftschema 12 Januari. Då kommer jag att varva 5 veckor natt med 5 veckor dag/kväll. Tror att det blir perfekt. Dag blir skönt, dels får jag utveckla min kompetens lite och dels får jag vara lite social. Som det är nu blir arbetskamraterna bara irriterad på mig för att jag är för pigg!  Och då kommer jag att få spendera dagarna med dessa underbara människor:

 

Duktiga Azzi, fina Anna, sprudlande Emma, ap-roliga Tero och Anki, fantastiska Anna, världens sötaste Jessica... Jag vill jobba med er! Jag vill ha mycket att göra, stressigt! Förmodligen kommer det att låta annorlunda om ett tag... :)

Det roliga med att jobba natt är att man har "tid" för alla oförutsedda incidenter som inträffar och för att faktiskt prata med patienterna, hur mycket som helst. Och det är jättevärdefullt. Varvat med lite tempo blir det nog bra.

Jag och fina kompisen Azam

När man är 33 år, är begåvad, vacker, driftig, har en go 8-årig dotter och en fin man, varför ska man dö? Varför tvingas man att välja att avsluta sitt liv? Varför får man inga alternativ? Hur förklarar man för sin dotter att mamma väljer att dö? Eftersom det som återstår av livet bara är sjukdom och lidande.

Jag har bara "känt" dig i 14 månader, men du har varit här mycket. Vi känner dig allihopa. Vi har lidit med dig. Nu får du förhoppningsvis frid. Slipper smärtan. Det är kanske några veckor kvar tills ditt hjärta slutar slå. Din död kommer att vara plågsam, du har haft dialys så länge. Jag hoppas att du får det bra dit du ska.

Det här är tungt, så tungt. Vi förstår ditt beslut och det är nog ditt enda alternativ. Du är trött. Men det är tungt ändå. Vi tycker om dig. Och det får oss att tänka. Vi har gråtit i natt ska du veta. För att det är sorgligt. För att det är orättvist. För att din dotter förlorar sin mamma...

Det här är till dig. Jag är ledsen.



Vila i frid...