My life this far...

Det går inte att ljuga fram tårar. Jag håller mitt finger under vattenkranen och klistrar en tår i ögonvrån. Den faller inte, blöter inte kinden. Det går inte att frysa till is när solen skiner. Jag klär mig i ditt hår. Mörkt trassel. Lockar. Har jag aldrig varit vackrare? Du säger det. Själv vet jag inte vad jag ska tro. Just idag har min värld en annan färg. Ditt te smakar annorlunda. Min mun vill inte vara som vanligt... Den kan inte sluta. Jag har en ny form och undrar vad jag ser. Och tänker att den här dagen vill jag leva. Och undrar varför jag ska hålla tillbaka när inget finns som är värt att spara på?