en bra sjuksköterska!
Åhh, vad det är kul att få uppskattning. Tänker klappa mig själv på axeln och vara glad över att jag i alla fall verkar vara duktig på någonting! Sen kan man ju hoppas att det syns på lönen också efter fredag då jag ska ha lönesamtal... Nervös!
Intressant när man bild-sökte med termen "sjuksköterska" eller "nurse" på Google förresten... De första träffarna var så klart slutty nurse... Men det är klart, de är ju faktiskt lite viktigare och snyggare! ;)
dåliga vanor...
Har i och för sig en rimlig ursäkt... Vi har ju ombyggnad, så beläggningen är neddragen med 8 vårdplatser och bemanningen är fortfarande full -alltså inte så mycket att göra som man kunde önska! Då passade jag på att hitta min kompis soffan... And I love it! Får jag sova åtminstone en timme är det så mycket skönare på dagarna sen då jag inte är lika trött. Dessutom får jag faktiskt mer gjort eftersom jag uppvisar en slående effektivitet för att hinna till soffan! Annars är det så lätt att fastna framför datorn eller bara slöa ihop fast man är vaken.
Enda lilla nackdelen är att det har blivit så oerhört irriterande när patienterna ringer just under den tid jag spenderar i horisontalläge... Ska man verkligen behöva vakna, resa sig upp, gå den långa korridoren ner och dessutom vara trevlig för att hämta ett glas vatten eller tömma ett bäcken. De har så orimliga krav på oss vårdpersonal... :P
Ska man fråga chefen om en?
nattens finaste!
-"Liv, jag är så glad att det är du som är här i natt. Jag känner mig så trygg då."
Fick jag just höra av en patient som jag har haft väldigt mycket kontakt med de senaste veckorna. Förstår ni? Herregud, säger jag bara... Är det konstigt att tårarna nästan rinner? Det måste vara den bästa lönen man kan få för sitt jobb! Åt helvete med sjukhusdirektörer, fackförbund och löneförhandlingar. Det här är vad som betyder något.
Det känns fantastiskt! Alldeles jävla underbart. Jag gör alltså skillnad...
känslan.
Jag känner många saker men framförallt; jag är stolt! Jag är duktig, kompetent. Jag klarar något. Och jag duger! Jag är till och med riktigt bra! Lyckad...
Mer än så...
sova på jobbet?
Gud vad jag känner mig inspirerad! Och frustrerad... Jobbmässigt alltså. Jag har inte så mycket annat än jobb och träning att engagera mig i, eller snarare jag väljer bort det andra. För det orkar jag bara inte... Känslomässigt engagemang tar för mycket på krafterna.
Hur som helst är jag oftast vansinnigt trött på att jobba natt. Den fasta nattstyrkan på mitt jobb består av 10 personer och jag är en av dem... Och ibland känns det som om jag är den enda som faktiskt vill arbeta! Jag är så trött på en viss kommentar som nu börjar kännas mer som standard; "det kan väl dagen göra..." What the fuck?! Ska vi inte göra någonting eller? Okej att det är slitigt på ett helt annat sätt att jobba natt, det är bara det att det känns som om många av mina nattkollegor har valt just nattjänst för att de vill sova på jobbet. Och det vill inte jag! Och nu är jag trött på det här!
Som tur är börjar jag ett nytt treskiftschema 12 Januari. Då kommer jag att varva 5 veckor natt med 5 veckor dag/kväll. Tror att det blir perfekt. Dag blir skönt, dels får jag utveckla min kompetens lite och dels får jag vara lite social. Som det är nu blir arbetskamraterna bara irriterad på mig för att jag är för pigg! Och då kommer jag att få spendera dagarna med dessa underbara människor:
Duktiga Azzi, fina Anna, sprudlande Emma, ap-roliga Tero och Anki, fantastiska Anna, världens sötaste Jessica... Jag vill jobba med er! Jag vill ha mycket att göra, stressigt! Förmodligen kommer det att låta annorlunda om ett tag... :)
Det roliga med att jobba natt är att man har "tid" för alla oförutsedda incidenter som inträffar och för att faktiskt prata med patienterna, hur mycket som helst. Och det är jättevärdefullt. Varvat med lite tempo blir det nog bra.
Jag och fina kompisen Azam
njurmedicin.
Jag kom på när jag lyssnade hur lycklig jag borde vara över mitt arbete. Jag älskar yrket, jag tror att jag gör det ganska bra redan nu och kommer garanterat bara bli bättre, jag lär mig något varje dag och det finns inget annat jag hellre skulle vilja jobba med! Dessutom trivs jag utmärkt med kollegor och chefer osv. Brukar tänka ibland att på vår lilla (nåja... 28 platser) njurmedicinavdelning finns det nog ingen av de jag arbetar med som jag tycker gör ett dåligt jobb! Och jag som är så kritiskt och skeptisk till människor! Det känns så väl att alla (oftast) gör sitt bästa.
Jag tror även att jag lyckades träffa ganska rätt från början gällande specialitet. Njurmedicin är fascinerande som fan. Intressant. Kul. Avancerat. Tungt. Spännande patientgrupp. Allt! Hoppas verkligen på en specialistutbildning. Då hoppar jag på!
Välkommen hem till mig! :)
