sova på jobbet?
Gud vad jag känner mig inspirerad! Och frustrerad... Jobbmässigt alltså. Jag har inte så mycket annat än jobb och träning att engagera mig i, eller snarare jag väljer bort det andra. För det orkar jag bara inte... Känslomässigt engagemang tar för mycket på krafterna.
Hur som helst är jag oftast vansinnigt trött på att jobba natt. Den fasta nattstyrkan på mitt jobb består av 10 personer och jag är en av dem... Och ibland känns det som om jag är den enda som faktiskt vill arbeta! Jag är så trött på en viss kommentar som nu börjar kännas mer som standard; "det kan väl dagen göra..." What the fuck?! Ska vi inte göra någonting eller? Okej att det är slitigt på ett helt annat sätt att jobba natt, det är bara det att det känns som om många av mina nattkollegor har valt just nattjänst för att de vill sova på jobbet. Och det vill inte jag! Och nu är jag trött på det här!
Som tur är börjar jag ett nytt treskiftschema 12 Januari. Då kommer jag att varva 5 veckor natt med 5 veckor dag/kväll. Tror att det blir perfekt. Dag blir skönt, dels får jag utveckla min kompetens lite och dels får jag vara lite social. Som det är nu blir arbetskamraterna bara irriterad på mig för att jag är för pigg! Och då kommer jag att få spendera dagarna med dessa underbara människor:
Duktiga Azzi, fina Anna, sprudlande Emma, ap-roliga Tero och Anki, fantastiska Anna, världens sötaste Jessica... Jag vill jobba med er! Jag vill ha mycket att göra, stressigt! Förmodligen kommer det att låta annorlunda om ett tag... :)
Det roliga med att jobba natt är att man har "tid" för alla oförutsedda incidenter som inträffar och för att faktiskt prata med patienterna, hur mycket som helst. Och det är jättevärdefullt. Varvat med lite tempo blir det nog bra.
Jag och fina kompisen Azam
