njurmedicin.

Har just lyssnat på en radiodokumentär i P1 som hette "Bota, lindra, trösta". Det var ett reportage från avdelningen där jag jobbar, inspelad i somras. Hade ingen aning om det! Kändes som att titta på någon kändis-kanal... När man känner igen de som pratar; både kollegor, chefen, läkare och patienter. Töntigt va? Det var ett jättefint reportage, tycker det speglade klimatet och mentaliteten på min kära avdelning riktigt bra.

Jag kom på när jag lyssnade hur lycklig jag borde vara över mitt arbete. Jag älskar yrket, jag tror att jag gör det ganska bra redan nu och kommer garanterat bara bli bättre, jag lär mig något varje dag och det finns inget annat jag hellre skulle vilja jobba med! Dessutom trivs jag utmärkt med kollegor och chefer osv. Brukar tänka ibland att på vår lilla (nåja... 28 platser) njurmedicinavdelning finns det nog ingen av de jag arbetar med som jag tycker gör ett dåligt jobb! Och jag som är så kritiskt och skeptisk till människor! Det känns så väl att alla (oftast) gör sitt bästa.

Jag tror även att jag lyckades träffa ganska rätt från början gällande specialitet. Njurmedicin är fascinerande som fan. Intressant. Kul. Avancerat. Tungt. Spännande patientgrupp. Allt! Hoppas verkligen på en specialistutbildning. Då hoppar jag på!



Välkommen hem till mig! :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0