ingen vanlig natt...

När man är 33 år, är begåvad, vacker, driftig, har en go 8-årig dotter och en fin man, varför ska man dö? Varför tvingas man att välja att avsluta sitt liv? Varför får man inga alternativ? Hur förklarar man för sin dotter att mamma väljer att dö? Eftersom det som återstår av livet bara är sjukdom och lidande.

Jag har bara "känt" dig i 14 månader, men du har varit här mycket. Vi känner dig allihopa. Vi har lidit med dig. Nu får du förhoppningsvis frid. Slipper smärtan. Det är kanske några veckor kvar tills ditt hjärta slutar slå. Din död kommer att vara plågsam, du har haft dialys så länge. Jag hoppas att du får det bra dit du ska.

Det här är tungt, så tungt. Vi förstår ditt beslut och det är nog ditt enda alternativ. Du är trött. Men det är tungt ändå. Vi tycker om dig. Och det får oss att tänka. Vi har gråtit i natt ska du veta. För att det är sorgligt. För att det är orättvist. För att din dotter förlorar sin mamma...

Det här är till dig. Jag är ledsen.



Vila i frid...



Kommentarer
Postat av: funny bunny

det där lät inte roligt... det låter som ett väldigt tufft beslut.. usch va hemskt. :( klart jag ser dig. du bor på mig hornhinna hjärtat.

2008-11-03 @ 11:55:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0