över hustaken.
Jag har vandrat genom staden, en lång och vinglig promenad... Med Fred, Anna, Lasse i öronen. Jag har försökt att uppleva skillnaden i tillvaron.
Har ni tänkt på skillnaden någon gång? Skillnaden mellan att vara ett regnigt jag i en regnig stad och en fri människa i vilken kuliss som helst... Den här dagen hade kunnat vara en depp deluxe, en grå stad; gator, trottoarer och fasader flyter ihop och blir ett med luften. Sinnet känns tungt och man undrar hur man ens orkar uppbåda kraft nog att flytta benen. Idag har jag sett de vackraste grå färger, jag har sett hur de beblandar sig så självklart med ljusen från bilar, lyktor, skyltfönster och lägenheter. Jag har sett människorna och tagit dem för vad de är, några som jag. Jag har skrattat och lett. De flesta går förbi. Opåverkade. Somliga har tittat på mig och undrat, några hur lyst upp.
Min terapeut gav mig en kram och talade om för mig att jag förtjänar den här dagen och att jag förtjänar min frid. Att jag har kämpat hårt och att man alltid får lön för mödan i slutändan. Att vad omgivningen än ger dig kommer du någonstans dit där du förtjänar att vara.
Jag har varit på galleri Panorama och hjälpt min mor att hänga en utsällning. Tydligen har jag, enligt mammi och Siv -den paranta galleriägande östermalmsdamen, ett mycket gott öga för att hänga tavlor. Trevligt. Jag kände mig oerhört kulturell. Jag förälskade mig även i en vit tavla med blommor som viskade till mig. Den var dyr. Det är synd.
Jag stod även på balkongen, där högst upp under taket, och tittade ut över Stockholms hustak. Regnet träffade mig, mina kläder blev prickiga, mina kinder våta. Allt känns så lätt när man svävar, någonstans mellan himmel och jord, fortfarande med fast mark under fötterna. Du väljer själv och det är lätt att klättra. Man kan se världen ur många vinklar...
Ju mer jag ser desto mer förstår jag...
I morgon ska jag gå på vernissage. Är det någon som vill följa med?
Har ni tänkt på skillnaden någon gång? Skillnaden mellan att vara ett regnigt jag i en regnig stad och en fri människa i vilken kuliss som helst... Den här dagen hade kunnat vara en depp deluxe, en grå stad; gator, trottoarer och fasader flyter ihop och blir ett med luften. Sinnet känns tungt och man undrar hur man ens orkar uppbåda kraft nog att flytta benen. Idag har jag sett de vackraste grå färger, jag har sett hur de beblandar sig så självklart med ljusen från bilar, lyktor, skyltfönster och lägenheter. Jag har sett människorna och tagit dem för vad de är, några som jag. Jag har skrattat och lett. De flesta går förbi. Opåverkade. Somliga har tittat på mig och undrat, några hur lyst upp.
Min terapeut gav mig en kram och talade om för mig att jag förtjänar den här dagen och att jag förtjänar min frid. Att jag har kämpat hårt och att man alltid får lön för mödan i slutändan. Att vad omgivningen än ger dig kommer du någonstans dit där du förtjänar att vara.
Jag har varit på galleri Panorama och hjälpt min mor att hänga en utsällning. Tydligen har jag, enligt mammi och Siv -den paranta galleriägande östermalmsdamen, ett mycket gott öga för att hänga tavlor. Trevligt. Jag kände mig oerhört kulturell. Jag förälskade mig även i en vit tavla med blommor som viskade till mig. Den var dyr. Det är synd.
Jag stod även på balkongen, där högst upp under taket, och tittade ut över Stockholms hustak. Regnet träffade mig, mina kläder blev prickiga, mina kinder våta. Allt känns så lätt när man svävar, någonstans mellan himmel och jord, fortfarande med fast mark under fötterna. Du väljer själv och det är lätt att klättra. Man kan se världen ur många vinklar...
Ju mer jag ser desto mer förstår jag...
I morgon ska jag gå på vernissage. Är det någon som vill följa med?
Kommentarer
Postat av: Cherry.
ja?
Trackback
