vardag.
Tänk på all tid som bara försvinner! Som är alla dagar. Det gör mig rädd. Vad gör man egentligen? En dag blir en vecka. En vecka blir en månad. Om exakt en månad flyttar jag!! Tycker att tiden dit känns hur seg som helst. Men ändå är det tid som måste göras något av. Eller som det automatiskt blir något av. Dumt att gå att vänta på saker egentligen, tänk hur mycket levnadstid man förlorar på det!
Igår var en rätt meningslös dag, men en överdos träning räddade den. Sprang 5 km på dagen. På kvällen blev det ett Pump-pass och Tessans sjukt jobbiga döds-Step. Och direkt till jobbet! Då var det segt... Och natten var inte speciellt rolig. Hamnade i en situation som kändes så fruktansvärt oetisk. En man som verkligen är halvdöd, med världens lungödem, skulle förberedas för en dubbelsidig amputation... Som förmodligen aldrig kommer bli av eftersom ingen narkosläkare i världen kommer utföra någon form av anestesi på honom. Han var så plågad, helt okontaktbar, dödsångest, skummet bubblandes ur näsa och mun och där stod vi och vände och vred och tvättade. Fy fan. Jag grät nästan. Att ställas inför tankar om hur mycket man verkligen ska motarbeta att någon ska få släppa taget är jobbigt. Varför denna fullständiga fixering vid att hålla människor kvar i livet?
Kom hem vid åtta i morse och kände verkligen inte för att hålla mig vaken och åka till terapin halv elva. Bestämde mig för att ringa och säga att jag var sjuk eller inte orkade (man ska nämligen inte dra vita lögner för sin terapeut har jag lärt mig...). Tog upp mobilen och då hade hon ringt återbud eftersom HON var sjuk. Jäkla sammanträffande! Hon kanske inte orkade med mig idag? :/ Jag fick i alla fall sova, vilket var skönt. När jag vaknade åkte jag och mor till Farsta och handlade lite för att sedan åka till farmor på middag. Bror kom också dit. Jättemysigt. Lugn och skön fredag!
Dessutom; Ingen träning idag, tog en tvåtimmars promenad bara, och, hos farmor, både vitt bröd och en bit chokladmoussetårta som var delikat och satt där den skulle!!! "God, I feel wild today!" :)
//L
Tack för den!
Igår var en rätt meningslös dag, men en överdos träning räddade den. Sprang 5 km på dagen. På kvällen blev det ett Pump-pass och Tessans sjukt jobbiga döds-Step. Och direkt till jobbet! Då var det segt... Och natten var inte speciellt rolig. Hamnade i en situation som kändes så fruktansvärt oetisk. En man som verkligen är halvdöd, med världens lungödem, skulle förberedas för en dubbelsidig amputation... Som förmodligen aldrig kommer bli av eftersom ingen narkosläkare i världen kommer utföra någon form av anestesi på honom. Han var så plågad, helt okontaktbar, dödsångest, skummet bubblandes ur näsa och mun och där stod vi och vände och vred och tvättade. Fy fan. Jag grät nästan. Att ställas inför tankar om hur mycket man verkligen ska motarbeta att någon ska få släppa taget är jobbigt. Varför denna fullständiga fixering vid att hålla människor kvar i livet?
Kom hem vid åtta i morse och kände verkligen inte för att hålla mig vaken och åka till terapin halv elva. Bestämde mig för att ringa och säga att jag var sjuk eller inte orkade (man ska nämligen inte dra vita lögner för sin terapeut har jag lärt mig...). Tog upp mobilen och då hade hon ringt återbud eftersom HON var sjuk. Jäkla sammanträffande! Hon kanske inte orkade med mig idag? :/ Jag fick i alla fall sova, vilket var skönt. När jag vaknade åkte jag och mor till Farsta och handlade lite för att sedan åka till farmor på middag. Bror kom också dit. Jättemysigt. Lugn och skön fredag!
Dessutom; Ingen träning idag, tog en tvåtimmars promenad bara, och, hos farmor, både vitt bröd och en bit chokladmoussetårta som var delikat och satt där den skulle!!! "God, I feel wild today!" :)
//L
Tack för den!
Kommentarer
Trackback
