rädd, så rädd...
Orolig... Jag är livrädd! Undrar... Det är nog ingen fara. Du sover nog bara. Men tänkt om du inte gör det? Tänk om du ligger där och allting tar slut? Allt som var början på det bästa. Tänk om du skulle försvinna? Jag är rädd på riktigt. Hör du det? Känner du någonstans i sömnens dimmor att jag tänker på dig? Känner du att jag älskar dig och aldrig aldrig aldrig får du försvinna från mig... Andas käraste, andas! För utan din luft i mina lungor existerar jag inte längre.
Och vet du vad det värsta är? Det är att det inte är jag som får ta hand om dig. Inte jag som får hålla i dig och säga att allt blir bra. Att jag inte ens kunde komma till dig nu. Och nu vet jag inte... Rinner allt iväg? Kan inte ringa för då väcker jag dig nog, när du äntligen har somnat. Men hur ska jag kunna slappna av? Önskar jag åkte till dig, borde ha tagit en taxi! Fast du behöver ju sova. Och jag vill bara ditt bästa! Och om några timmar kommer ändå han som får ta hand om dig på riktigt. Som är din trygghet och din räddare. Betyder jag något då? Vem är jag för dig då? Är så rädd att du var ledsen idag för att du egentligen inte vill. Vill ha mig. Du har ändrat dig...
Känner nu hur mycket jag vill. Vill vara den som tar hand om dig när du är liten. Vill torka dina tårar när du gråter. Vill hålla i dig när du skakar. Vill finnas där när du är ensam. Vill dela skrattet i dina ögon. Vill titta på dig när du sover. Vill stryka dig över håret. Vill ge min hand när du behöver... Vill vill vill!!! Vill älska dig föralltid och på heltid... Inte bara finnas där när han, den riktiga, inte är hemma.
Vill dela all min tid och allt mitt syre med dig. Varenda cell som är Liv skriker efter dig. Om allt är luft kan jag inte andas mer. Och i det sista andetaget finns bara du. Hör du mig? Jag är rädd! Har aldrig varit så rädd. Berätta vad jag ska göra så gör jag det. Allt jag kan se framför mig är dina ögon, öppna dem! Titta på mig. Med den där blicken. Som du får när du ser på mig. Den jag ser mig själv i, den som gör mig vacker.
Snälla? Jag är så rädd... Vakna en minut bara. För här står tiden still. Har aldrig på allvar varit så rädd att förlora någon. Hur kunde jag veta att en sån kärlek fanns? Och hur ska jag förstå den? Jag vill höra din röst; din ledsna röst, din glada röst, din lilla röst, din hesa röst, din matta röst, din sorgsna röst... säg att du älskar mig! Säg att du älskar mig! Och igen! Igen... igen... igen
Säg att det finns en framtid för oss. Dig och mig och ingen mer. I tid och evighet. Jag älskar dig så jag går sönder. Hur kan man leva på att ses i bästa fall en gång i veckan när varenda sekund utan är en evighet av tom rymd? När ska det komma en tid för oss? Jag gör vad som helst för dig...
Viska mitt namn älskling. Viska mitt namn... Och tårarna ska aldrig sluta rinna. Och skrattet ska aldrig sluta bubbla. Och pirret ska aldrig sluta kittla. För du är den vackraste. Du är fulländad. Du bländar mig så att allt jag ser är du. Försvinn inte. Stanna... stanna... Jag lovar att hålla fast dig tills jag själv upphör.
Och vet du vad det värsta är? Det är att det inte är jag som får ta hand om dig. Inte jag som får hålla i dig och säga att allt blir bra. Att jag inte ens kunde komma till dig nu. Och nu vet jag inte... Rinner allt iväg? Kan inte ringa för då väcker jag dig nog, när du äntligen har somnat. Men hur ska jag kunna slappna av? Önskar jag åkte till dig, borde ha tagit en taxi! Fast du behöver ju sova. Och jag vill bara ditt bästa! Och om några timmar kommer ändå han som får ta hand om dig på riktigt. Som är din trygghet och din räddare. Betyder jag något då? Vem är jag för dig då? Är så rädd att du var ledsen idag för att du egentligen inte vill. Vill ha mig. Du har ändrat dig...
Känner nu hur mycket jag vill. Vill vara den som tar hand om dig när du är liten. Vill torka dina tårar när du gråter. Vill hålla i dig när du skakar. Vill finnas där när du är ensam. Vill dela skrattet i dina ögon. Vill titta på dig när du sover. Vill stryka dig över håret. Vill ge min hand när du behöver... Vill vill vill!!! Vill älska dig föralltid och på heltid... Inte bara finnas där när han, den riktiga, inte är hemma.
Vill dela all min tid och allt mitt syre med dig. Varenda cell som är Liv skriker efter dig. Om allt är luft kan jag inte andas mer. Och i det sista andetaget finns bara du. Hör du mig? Jag är rädd! Har aldrig varit så rädd. Berätta vad jag ska göra så gör jag det. Allt jag kan se framför mig är dina ögon, öppna dem! Titta på mig. Med den där blicken. Som du får när du ser på mig. Den jag ser mig själv i, den som gör mig vacker.
Snälla? Jag är så rädd... Vakna en minut bara. För här står tiden still. Har aldrig på allvar varit så rädd att förlora någon. Hur kunde jag veta att en sån kärlek fanns? Och hur ska jag förstå den? Jag vill höra din röst; din ledsna röst, din glada röst, din lilla röst, din hesa röst, din matta röst, din sorgsna röst... säg att du älskar mig! Säg att du älskar mig! Och igen! Igen... igen... igen
Säg att det finns en framtid för oss. Dig och mig och ingen mer. I tid och evighet. Jag älskar dig så jag går sönder. Hur kan man leva på att ses i bästa fall en gång i veckan när varenda sekund utan är en evighet av tom rymd? När ska det komma en tid för oss? Jag gör vad som helst för dig...
Viska mitt namn älskling. Viska mitt namn... Och tårarna ska aldrig sluta rinna. Och skrattet ska aldrig sluta bubbla. Och pirret ska aldrig sluta kittla. För du är den vackraste. Du är fulländad. Du bländar mig så att allt jag ser är du. Försvinn inte. Stanna... stanna... Jag lovar att hålla fast dig tills jag själv upphör.
Kommentarer
Trackback
