pain.

Varför ska jag alltid slösa min energi och mina omsorger på folk som ändå klarar sig utan? Jag håller faktiskt på att tröttna. På mig själv också. Varför ska det vara så svårt att bry sig om de som redan finns och som gång på gång har visat att de faktiskt bryr sig. Varför känns gräset alltid grönare? Borde veta att det är lika visset och dött på andra sidan...

Denna ständiga jakt på att hela tiden hitta någon bättre. Efter någon som kan ge min tillvaro en mening varje dag och som känner ungefär likadant tillbaka. Att alltid vara den som bryr sig mest är tröttsamt och meningslöst. Jag vet inte riktigt vad jag skriver om men jag tror att jag har problem... Vet inte vad jag har lyckats inbilla mig men en sak är säker. Den enda person jag behöver i den här världen är mig själv! Glömde bort det ett tag men det är skönt att komma till sans igen.

Jag glömde vem jag var...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0