My life this far...

Ibland är det väldigt jobbigt att vara sjuksköterska. Som nu. Jag har gråtit på jobbet sen klockan elva... Som en liten bebis. För något som förmodligen inte skulle gillas som en godtagbar anledning. Och så måste man gå in till patienter hela tiden och vara ett bra stöd och vara positiv. Snart går det inte längre... Då bryter jag ihop.

Pretty much one of the worst days since I´ve been alive...

Något bleknar     ensam står kvar
försvinn inte    du är allt jag har
Långsam tynar bort
endast skuggan      är Du...

Se på den... Nu har jag till och med börjat skriva dikter. Jag ville ge dig allt jag har. Men du vill inte.



How should I stay calm when panic lies just ahead?