jul - my ass.
Vem har bestämt att man ska vara så jävla glad bara för att det är jul? Bara för att en prostitutionskonsumerande, vinpimplande, allmänt oseriös martyr föddes den dagen ska vi vara saliga och sky-high på lycka? Bullshit så det står härliga till... Klipp dig och skaffa dig ett jobb Jesus!
Självklart är det trevligt med en dag att fira lite extra och ha det mysigt tillsammans med sina nära och kära men det är nog också ett av de mest ångestskapande tillfällena på året. Tänk på alla stackars satar som inte har några nära och kära, som är hungriga, fattiga, bostadslösa och fryser. Vad fan hjälper det då att folk är helt stenade på lycka, kärlek och annan salighet? Stress, prestationskrav, frosseri och konsumtionshysteri... Och säkert en hel drös andra dödssynder!
Helt allvarligt. Det finns ledsna, arga, besvikna, ensamma, hungriga och olyckliga männsikor även på julafton. Och så finns det vanliga människor som faktiskt inte har det bra heller. Ska jag berätta hur min jul såg ut? Gråt, förolämpningar, skrik, hot och lite mer gråt... Två timmar satt jag ensam i skogen och grät. Jag gick runt bland villor och tittade in på till synes lyckliga familjer som satt i värmen, bland ljusen och öppnade paket och lyssnade på musik eller tittade på TV. Jag önskade att jag kunde få krypa in i ett sånt hem bara för en stund. Ingen julmat och inga jävla julklappar för min del. Bara hårda ord. Jag är tydligen en ond människa som går in för att förstöra för andra.
Fy fan vad jag är besviken! Och allt blir ju så himlans mycket sorgligare bara för att det är julafton. Usch och fy och blä på den som inte är glad då... Och om man råkar vilja ta livet av sig sådär vid sextiden är det ju inte många man kan ringa för att få lite tröst. Alla är ju så jävla upptagna med att öppna paket och umgås med famijen!
Nästa jul ska jag gå en runda på stan och bjuda in ensamma människor till en kravfri jul hemma hos mig. I utkanten ska vi samlas. Och ingen ska behöva vara ensam.
Tack och lov för att jag har mitt jobb att gå till, människor är ju som bekant sjuka även i juletider och idag har jag sannerligen fått förståelse för att de kan behöva lite extra tröst. Något som jag förhoppningsvis har kunnat bistå med...
Ni som trots allt har haft en mysig jul med allt vad det innebär så är det er väl unt. Glöm bara inte att det finns folk som inte räknas. Och ni som delar min verklighet - nästa år firar vi tillsammans! (Och slaktar en tomte...) Bitterfittan har talat.
Sleep tight little ones! Jag vakar över er...
Det finns ett slut på eländet...
Självklart är det trevligt med en dag att fira lite extra och ha det mysigt tillsammans med sina nära och kära men det är nog också ett av de mest ångestskapande tillfällena på året. Tänk på alla stackars satar som inte har några nära och kära, som är hungriga, fattiga, bostadslösa och fryser. Vad fan hjälper det då att folk är helt stenade på lycka, kärlek och annan salighet? Stress, prestationskrav, frosseri och konsumtionshysteri... Och säkert en hel drös andra dödssynder!
Helt allvarligt. Det finns ledsna, arga, besvikna, ensamma, hungriga och olyckliga männsikor även på julafton. Och så finns det vanliga människor som faktiskt inte har det bra heller. Ska jag berätta hur min jul såg ut? Gråt, förolämpningar, skrik, hot och lite mer gråt... Två timmar satt jag ensam i skogen och grät. Jag gick runt bland villor och tittade in på till synes lyckliga familjer som satt i värmen, bland ljusen och öppnade paket och lyssnade på musik eller tittade på TV. Jag önskade att jag kunde få krypa in i ett sånt hem bara för en stund. Ingen julmat och inga jävla julklappar för min del. Bara hårda ord. Jag är tydligen en ond människa som går in för att förstöra för andra.
Fy fan vad jag är besviken! Och allt blir ju så himlans mycket sorgligare bara för att det är julafton. Usch och fy och blä på den som inte är glad då... Och om man råkar vilja ta livet av sig sådär vid sextiden är det ju inte många man kan ringa för att få lite tröst. Alla är ju så jävla upptagna med att öppna paket och umgås med famijen!
Nästa jul ska jag gå en runda på stan och bjuda in ensamma människor till en kravfri jul hemma hos mig. I utkanten ska vi samlas. Och ingen ska behöva vara ensam.
Tack och lov för att jag har mitt jobb att gå till, människor är ju som bekant sjuka även i juletider och idag har jag sannerligen fått förståelse för att de kan behöva lite extra tröst. Något som jag förhoppningsvis har kunnat bistå med...
Ni som trots allt har haft en mysig jul med allt vad det innebär så är det er väl unt. Glöm bara inte att det finns folk som inte räknas. Och ni som delar min verklighet - nästa år firar vi tillsammans! (Och slaktar en tomte...) Bitterfittan har talat.
Sleep tight little ones! Jag vakar över er...
Det finns ett slut på eländet...
Kommentarer
Trackback
