My life this far...

Inatt har varit en lååååång natt... När jag gick här i korridorerna kom jag plötsligt ihåg när jag var 16 år och gick i korridorerna på Huddinge Sjukhus för första gången i jobbsammanhang. Då kände jag mig liten och bortkommen och drömde om att vara sjuksköterska och ha kolla på läget. Nu går jag i korridorerna här som sjuksköterska och har förhoppningsvis oftast koll på läget. Så det kan gå... :)

Jag tänker på att jag är så annorlunda. Jag tänker på att jag saknar mina vänner. Jag tänker på att jag framförallt saknar Myrna. Varför har vi inte träffats på så länge? Vi måste göra det snart.

Jag undrar vad som hände med julen i år? Det känns som jag har jobbat bort hela December... Jag älskar mitt arbete och inatt är faktiskt första gången som jag önskar att jag inte vore här. Jag är så trött. Jag vill vara ledig och bara ta det lugnt. Helst tillsammans med dig. Varje dag. Alltid. Om jag sparkar ut mamma och pappa, kommer du till mig då och dricker skratt-dricka och tittar på eldsken och stjärnhimlar?

Om två dygn sitter jag på planet till London. Jag har längtat! Och nu får jag bara panik när jag tänker på det. Lova att du finns kvar här när jag kommer tillbaka. Jag är rädd för att du inte ska göra det. Gör.

Och jag ska köpa fina julklappar till er alla!

Nu vill jag bara blunda för jag orkar inte mer...