destruktivitet.
Jag har förändrats en hel del. Till det bättre? Skulle tyvärr inte tro det. Förut vände jag alla mina känslor inåt, mot mig själv. Jag hade sönder och misshandlade mig på alla tänkbara sätt. Ingen visste, jag grät själv. I tystnad.
Idag är jag elak. Jag kan inte längre klara av att bära alla känslor. Jag vänder de utåt, mot andra. Jag hatar, bråkar, tjafsar och hånar. Hur kan det finnas så mycket ilska? Hur kan det komma sig att jag knappt kan gråta längre? Allt jag känner är hur ont det kan göra och hur jag måste anstränga mig allt jag har för att bli av med det.
Jag har gått från patetisk till hatad. Även av mig själv. Hur kan jag vara såhär?
So much for therapy...
Idag är jag elak. Jag kan inte längre klara av att bära alla känslor. Jag vänder de utåt, mot andra. Jag hatar, bråkar, tjafsar och hånar. Hur kan det finnas så mycket ilska? Hur kan det komma sig att jag knappt kan gråta längre? Allt jag känner är hur ont det kan göra och hur jag måste anstränga mig allt jag har för att bli av med det.
Jag har gått från patetisk till hatad. Även av mig själv. Hur kan jag vara såhär?
So much for therapy...
Kommentarer
Trackback
